Dopfuntad?

11Jul11

Vi har sedan länge varit överens om att inte döpa vår son: ifall han vill bli ateist som far sin, eller behovskristen som jag, får han själv bestämma när den dagen kommer. MEN. På sistone har jag börjat vackla lite… Av två skäl: festen och revolten.

För några dagar sedan var vi på grekisk-ortodoxt dop. Ceremonin där lille NN (som nyss adopterats från Eritrea) togs upp i sin nya församling liknade mest av allt ett riktigt lyckat cocktailparty – med rökelse som extra bonus. Eller tänk att få fira shabbat: bättre ursäkt för att slippa tacos och idol har väl sällan skådats. Eller varför inte lite hederlig katolicism: bra mycket bättre tillgång till nattvardsvin, än hos mina missionsförbundare till fastrar, som bara bjuder på lättöl. Alltsammans mer lockande än svenska kyrkan. Visst är byggnadsskatten fin, men Gotländska stenkyrkor i all ära – if you cant dance to it, its not my salvation.

Vilket osökt för mig till mitt andra skäl för att överväga ett litet barnadopp. I almedalen var Bebisen och jag och lyssnade på ett av axess seminarium – där panelen diskuterade huruvida man bör lämna sv kyrkan eller inte. (stenkyrkor – almedalen – associationen är väl glasklar?)

Det som slog mig var att Bebisen, om han aldrig inlemmas i kyrkan, heller aldrig kan gå ur den i ungdomlig protest! En utmärkt ventil för pubertal dårskap stängs automatiskt – och då blir frågan vad han kommer hitta på istället? Bli kommunist? Det har pappa redan vart. Färga håret blått? Det har mamma redan gjort. Kvarstår alltså typ en delfintatuering i svanken.

Frågan är om det inte blir billigare med en dopfest idag än med en tramp-stamp-removal-operation om tjugo år. Förslag på religion mottages tacksamt.

Filed under: Uncategorized   |  Leave a Comment
Tags: axess, dop, religion, tatueringar